Den finska kyrkan

Fredriks kyrka eller Suomalainen kirkko

Det finska samhället har en lång tradition i den svenska huvudstaden. Deras kyrka är Finska kyrkan (på finska: Suomalainen kirkko), officiellt Fredriks kyrka efter kung Fredrik I, som godkände den finska församlingens köp av barockbyggnaden 1725.

Byggnaden som ligger mittemot det kungliga slottet har en oansenlig exteriör, den har inget torn, men dess kyrktak pryds av ett kors. Den stora salen är rektangulär och har en storlek på 10 x 20 meter och rymmer cirka 400 personer. I den västra delen finns ett dubbelt galleri, vars paraply har dekorerats med Finlands kejserliga vapen och de finska regionernas vapen sedan 1734. Altaret skapades av Lorens Gottman 1734 och föreställer Kristi uppståndelse. Ljuskronorna är en av de skatter som räddades från det nuvarande sovjetiska Ingermanland i början av det stora nordiska kriget.

Järnpojken - Sveriges minsta skulptur

På kyrkans södra gård står Sveriges minsta offentliga skulptur, Järnpojken. Skulpturen, som skapades 1959 av Liss Eriksson, har blivit en riktig turistmagnet, inte minst på grund av de sedvänjor som vuxit fram kring figuren. Under kalla dagar gillar besökarna att sätta en mössa på den lilla pojken eller lägga en halsduk eller jacka runt honom.

[caption id="attachment_6345" align="alignnone" width="800"] Järnpojken, Sveriges minsta staty, på bakgården till den finska kyrkan.[/caption]

En brokig historia

Finlands kyrka hade länge ingen egen byggnad. Församlingen använde lokaler i det tidigare dominikanklostret Svartbrödrarklostret från 1533. Klosterbyggnaden användes dock som stenbrott för stadens befästningar 1547 på order av Gustav Vasa. Den finska församlingen fick flytta till dagens Storkyrka, där de fick använda en predikstol och ett altare. Den finska kyrkan hade ingen lobby i Stockholm, dess medlemmar var tvungna att underkasta sig den oftast inte särskilt generösa värden och finansiera alla inköp själva. En ljuskrona från 1684 har bevarats från den tiden. Flera mellanlandningar följde, där finländarna alltid fick det minsta lilla och var tvungna att gå vidare.

En egen kyrkobyggnad

År 1725 fick finländarna äntligen möjlighet att förvärva Lilla Bollhuset, som byggdes av Georg Sippel. Byggnaden hade först tjänat hovets medlemmar för bollspel, hade använts av kringresande teatersällskap på 1600-talet och sedan som hovteater, och byggdes nu om till kyrka under von Göran Adelcrantz. Adelcrantz var elev och senare medarbetare till Nicodemus Tessin den yngre och deltog i byggandet av Stockholms slott.

Under tiden hade några finländska personligheter lyckats få ett ämbete och stödja församlingen ekonomiskt. Dessutom räddades konstskatter från handelscentret Nyen här. Nyen låg i Ingermanland, det svenska rikets östligaste utbredning på båda sidor om Neva-flodens mynning och en strategisk buffertzon mot ryska angrepp. Medan svenskarna agerade som ockupanter, var den uppmuntrade inflyttningen av finländare mer framgångsrik. Snart bildade finländarna det germanska språket och den germanska befolkningsgruppen där. Kyrkoskatterna skulle ha förstörts av ryska trupper när de återerövrade Ingermanland under det stora nordiska kriget.

Den ryska ockupationen av Finland 1742/43 innebar en finsk inflyttning till Stockholm. Men församlingens situation var aldrig säker, och 1806 revs nästan kyrkobyggnaden av estetiska skäl. År 1808 utbröt det rysk-svenska kriget, genom vilket Ryssland befäste sitt herravälde i Östersjöområdet. Finland tillhörde nu Ryssland som storfurstendöme och Sverige var avsevärt försvagat. Krigsflyktingarna fick samhället att växa till 1 200 personer.

Finländarnas roll var kontroversiell, men ledde till att kungahuset 1840 beslutade att erkänna finskan som ett inhemskt svenskt språk. Det finska inbördeskriget 1918 och andra världskriget förändrade den finska kyrkans karaktär i grunden: många flyktingar, inklusive många barn, måste tas om hand och inkvarteras. Mellan 1945 och 1950 fyrdubblades antalet församlingsmedlemmar till mer än 5 800, och 1970 hade antalet ökat till 20 000, även om långt ifrån alla blev kyrkobesökare.

Idag är Finska kyrkan en integrerad del av Stockholm. År 1975 firade kyrkan sitt 250-årsjubileum i kungens närvaro och 1983 firades 450-årsdagen av den första finska gudstjänsten i Stockholm. Kyrkan och dess svanorgel från 1790/92 har restaurerats och det hålls regelbundet konserter, till vilka de två körerna i byggnaden också bidrar. Dessutom finns det naturligtvis det vanliga församlingsarbetet.