Svenska nationalmuseet
Museet i dag: återöppning hösten 2018
På grund av omfattande renoveringsarbeten var museet på Blasieholmen stängt i hela fem år. Huvuddelen av renoveringen bestod av en energi- och brandskyddsrenovering av byggnaden, en grundläggande modernisering av inredningen och en tillbyggnad. Samtidigt återställdes fönstren, som en gång i tiden hade minskats för att skydda byggnadsverket, till sina ursprungliga dimensioner, vilket ger gott om dagsljus in i byggnaden och gör att interiören är kopplad till omgivningen.
Nationalmuseet har nu dubbelt så många besökare som innan det stängdes och trots att det fortfarande är rymligt, har det tre gånger så många utställningar som tidigare. Museet återinvigdes högtidligt den 13 oktober 2018 i närvaro av det svenska kungaparet och kulturministern.
[caption id="attachment_5293" align="alignnone" width="800"]
Den 13 oktober 2018 invigdes Nationalmuseet av den svenska kungafamiljen (Foto: Linn Ahlgren/Nationalmuseum)[/caption]
Samlingarnas historia
En stor del av utställningsföremålen kommer från de kungliga samlingarna; en inte obetydlig del av dem tillfångatogs under trettioåriga kriget. Andra monarker begränsade sig till att köpa konstverk och att förvärva dem genom utbyte. I enlighet med tidens smak kom dessa verk från Frankrike, Nederländerna, Italien och Skandinavien. Även Düsseldorf-målarskolan är representerad. Även om utbyggnaden av samlingarna var allt annat än systematisk och målet för dessa var antingen historiskt måleri eller förvärv av representativa konstverk för de enskilda epokerna, flyttade insamlingsarbetet permanent från skulptur till måleri.
Det var först i början av 1900-talet som det systematiska insamlandet inleddes, varvid museet blev beroende av donationer och kontantgåvor. Det största intresset gällde nu den nationalromantiska tidens svenska bildkonst (dvs. 1880- och 1890-talen) och den franska impressionismen. Fram till öppnandet av Moderna Museet köptes även modern konst från 1800-talet.
Den svenska porträttsamlingen är också en del av Nationalmuseum och visas på Gripsholms slott. Konstbiblioteket är en del av både Nationalmuseum och Moderna museet och är en av de största skandinaviska institutionerna i sitt slag. Andra museer och utställningslokaler som är utspridda över hela landet samförvaltas också centralt av Nationalmuseet.
Bland samlingarnas praktverk finns målningar av Rubens och Dürer, Watteau och Rembrandt, Matisse och Delacroix, Zorn och Larsson. Skulptursamlingen är också mycket omfattande - från Sergel till de Vries och Degas. Dessutom finns det otaliga grafiska verk och ritningar samt fotografier, konsthantverk och designutställningar.
Museibyggnadens historia
Den representativa neorenaissancebyggnaden är resultatet av ett samarbete mellan den tyske arkitekten Friedrich August Stüler (1800-1865), som ritade det yttre, och hans svenska kollega Fredrik Wilhelm Scholander (1816-1881), som ansvarade för den inre utformningen.
Efter tolv års byggande invigdes den 1866 i samband med Stockholmsutställningen som ägde rum samtidigt. De första idéerna om ett nationellt museum för svensk konst låg mycket längre tillbaka i tiden. Stüler, som redan då var en välkänd museiarkitekt och som bland annat hade ritat Neues Museum på museiön i Berlin, skulle till en början fungera som rådgivare, men lade sedan fram sina egna planer för en museibyggnad som ett totalkonstverk, som fick ett brett gillande i Sverige. Han ansåg att byggnaden och samlingarna skulle bilda en enhet och att man till varje pris skulle undvika en tidskriftsliknande karaktär. I vilken utsträckning Stüler inspirerades av Stockholms titel "Nordens Venedig" för byggnaden, som påminner om venetianska renässansbyggnader, måste förbli öppet här.
Den nya museibyggnaden, som var enormt dyr för sin tid, består av ett mittskepp som flankeras av två symmetriska flyglar, som båda i sin tur omsluter en innergård. Med ett djup på nästan 60 meter är byggnaden nästan 90 meter bred och 30 meter hög, vilket motsvarar tre våningar. Statik, brandskydd och (central)värme motsvarade de senaste resultaten. Redan under byggnadstiden stod det klart att det inte skulle finnas plats för nationalbiblioteket, som ursprungligen var planerat. Bel-golvet som var avsett för detta ändamål användes så småningom för skulpturer och föremål från det kungliga vapenarsenalen.
Utsidan är klädd i kalksten och granit, och den centrala risaliten är också prydd med marmorfigurer och medaljonger av svenska nationalhjältar. De ursprungligen vita väggarna i den monumentala trappan dekorerades strax före sekelskiftet av den svenske målaren Carl Larsson (1853-1919) med motiv från den nationella (konst)historien.
[caption id="attachment_5295" align="alignnone" width="750"]
Trappan med Carl Larssons fresco "Gustav Vasas intåg i Stockholm" (Foto: Nationalmuseum/Bruno Ehrs)[/caption]
